Som de flesta i landet kanske har märkt så har det under några veckor pågått en massiv ”fyll marken med kristaller”-kampanj. Resultatet är slående vackert och i fördelarna med hela saken kan vi inräkna gratis muskelbyggning, motion och natur- & hus-vaddering. Det isolerar värmen i husen ganska bra också så vi har låtit det ligga där det skall ganska länge, men idag började taken klaga på trycket så Linnéa, Dan och Kjell gav sig upp för att låta taken få ta del av det fina solskenet.
Vägen hem.
Sedan gäller det att skotta en gång till så att de kan öppna ytterdörren.
Jag läste detta inlägg på UnderbaraClaras blogg, och fick bekräftat att det inte bara är jag som tycker att det finns vetenskapsfundamentalister. Såhär skrev jag som svar:
Helt sant, jag har själv reflekterat över detta med vetenskapsfundamentalister. Jag är inte troende och blir alltså inte angripen för att företräda något “icke vetenskapligt mätbart”. Men så fort man råkar antyda att vetenskap kanske inte måste vara HELA sanningen utan bara en del av den, att vetenskapen kanske också är en av vår tids stora paradigm, då blir det idiotförklaring. Vetenskap och sanningar har sett så olika ut genom människornas historia, vad är det som säger att vi har tolkningsföreträde bara för att vi lever i nuet?
Jag förkastar inte vetenskap. Tvärtom tycker jag att det är mycket intressant och kan titta länge och väl på dokumentärer om rymden och jorden och vad forskare kommit fram till inom olika gebit. Det är mina historiestudier som gjort mig uppmärksam på våra medvetna och omedvetna paradigm, som aldrig upphör att förändras med tiden. Tidsmässigt och geografiskt är vi så otroligt små i världen, varför skulle just vi ha sanningen i bakfickan?
Vi är alltid fångade i vår tids och vårt samhälles uppfattningar, därifrån finns det bara obetydliga undanflykter. Men även det kanske är en sanning som förändras. Med andra ord: Chilla. Ta det lugnt. Slappna av. Men ge för den sakens skull inte upp.
Frida firade sin födelsedag genom att bjuda hela huset på middag och en glasstårta som hon komponerat själv. All mat var vegansk och jättegod, både för gom och öga.
Frida förberedde genom att smälta blockchoklad som hon smetade ut till runda plattor i olika storlekar och lät stelna. Sedan blandade hon lösgodis med glass som mjuknat lite och lade ett lager i botten på en bunke som hon klätt med folie. Hon varvade sedan chokladplattor och glass, med den minsta plattan nederst och den största överst. Efter att allt fått frysa igen stjälpte hon upp tårtan och dekorerade den. Innehåll och utseende kan såklart varieras i all oändlighet, och tillvägagångssättet är, som ni märker, inte särskilt avancerat.
Katten har helt plötsligt börjat bete sig väldigt ouppfostrat. Hon går på bordet, hånglar med datorn, vill ligga i sängen, kryper upp i knät på folk och ser lömsk ut. Allt löst går tydligen att lekas med nuförtiden och hon lyssnar definitivt inte när man pratar med henne. Att gå ut är inte intressant för fem öre och möblerna har blivit klösbrädor. Vissa aspektar av hennes nya ovanliga beteende är visserligen trevliga, men jag gillar inte att hon verkar ha tappat aptiten. Nåja, det är en gammal katt. Hon har kanske gått i barndom på ålderns höst?
Här hemma är det sjukstuga just nu. Energin är helt bortsopad. Fortsatta inlägg lär komma hand i hand med friskhetstecknen, vilka än så länge låter vänta på sig.
Vi har just tittat på en fin koreansk film som handlar om en ung man som öppnar ett bageri, trots att han hatar sötsaker. Hela filmen är en orgie i fantastiska bakverk och strålande färger. Sannerligen en fest för ögat! Lite humor, lite spänning och lite romantik är några av ingredienserna, toppat med härlig musik och skådespelare som verkligen tål att tittas på. Filmen heter Antique Bakery och går (än så länge) att hitta här.
Vissa juldekorationer är fortfarande framme. Kanske behåller jag det så. Det är ju trots allt fortfarande mörkt på kvällarna och ljus är välbehövligt. Än märks det inte att vi går mot ljusare tider.
Vägen hem.
Sedan gäller det att skotta en gång till så att de kan öppna ytterdörren.
Dan – Lika snäll som vanligt.
Linnéa Hådén
Frida Hådén
Ulrika H