Nu på förmiddagen behagade solen visa sig – för första gången på hela månaden känns det som. Jag tog tillfället i akt och gick på promenad.

Maria och Jesusbarnet vaktar i örtagården.
Det såg kallt ut om deras små fötter.

Jesusbarnt har fått lite längre hår av Fader Frost.


Den här vyn är en av de finaste jag vet. När man kommer över backkrönet och ser detta känns det alltid som att man kommit hem. Här har man fått se mången vacker solnedgång. Molnen, med små krokar i slutet, förebådar om nederbörd, ikväll eller i morgon. Man kan ju alltid hoppas på snö, men det är nog inte särskilt troligt. Nu är det en minusgrad och när det blir molnigt blir det ju alltid några grader varmare.

Här vill jag alltid bo.

När jag kom hem blev det te och fil med flingor, toppat med Emmelis jättegoda nypon- och äppelgelé.
Här står ett nytt köptcenter om 20 år.
OJ, fantastiskt bra att du gillar min gelé. Men att det går att ha den till fil och flingor har jag aldrig tänkt på. Det måste jag testa någon dag.
Den funkar till det mesta, den är så mild i smaken. Lägg gärna ut receptet på bloggen.