Mitt i tentaplugget har jag råkat börja läsa en fantasybok av en rysk författare, Nick Perumov. Inte så bra att det blev nu, jag har mycket svårt att lägga den åt sidan och ägna mig åt det jag borde. Diamantsvärdet och träsvärdet (ISBN 978-91-88858-29-0) heter den, utgiven i Sverige 2006 av Ersatz förlag. Hela serien består av tolvböcker. Det handlar om människorna som underkuvat en hel hop andra raser och byggt ett stort imperium och fördrivit de besegrade eller gjort dem till slavar. Imperiet styrs indirekt av magikerna och kejsaren sitter som en galjonsfigur i slottet. Dock, som ganska snart uppenbaras, är det förändring på gång. Berättelsen följer några olika människor i ett nät av händelser som jag ännu inte vet slutet på. Det är Mattis som lånat ut boken och han använde begreppet kiosklitteratur om textkvaliten. Jag håller med i viss mån, det är en väldigt subjektiv text och berättaren är alltigenom allvetande och gör ofta inlägg med egna åsikter och ordvändningar. Det känns som om man lätt kan lista ut berättarens små trix för att det ska bli mer spännande och att handlingen ska rulla vidare. Berättarperspektivet skiftar ibland till en okänd jag-berättare som då och då lägger sig i skeendena och jag är nyfiken på att få reda på vad det kommer att leda till. Kiosklitteratur eller inte, det är en mycket driven och spännande bok och precis som i Jordans Wheel of time är det ibland svårt att avgöra vilka som är ”goda” respektive ”onda” i berättelsen, för såklart finns det ju både och. Vad vore fantasy utan intriger och episka krig? Det är våld och hat, demoner och uppväckande av döda. Det kanske behöver nämnas att det är en bok för vuxna, alltså fantasy som inte bör likställas med den kända fantasyberättelsen Sagan om Belgarion där den sexuella piken nås i och med att huvudpersonen blir av med sin oskuld på bröllopsnatten, något som för övrigt enbart beskrivs i antydningar som knappt skulle fått 40-talets Krusenstjerna-kritiker att höja på ögonbrynen. En annan likhet med Wheel of time är den inveklade handlingen (även om Jordan tar priset), som ger berättelsen fler djup och större inblick i den fiktiva världen, där människor och andra folkslag inte bara har att kämpa mot svek och förräderi utan även mot frätande dödsregn och levande döda.

Än så länge kan jag rekommendera boken, och tydligen är han ju ganska populär i Ryssland, den där Nick. Till er som inte brukar läsa fantasy kan jag bara säga: Gör ett förök! Oftast rör det sig inte direkt om nobelprismaterial men det är så skönt att få glida in i världar där allt är nytt och som inte har minsta likhet med det liv vi själva lever, det är semester för hjärnan. Vem vet, kanske blir jag till och med lite skärptare när det gäller studierna om jag kan koppla bort dem lite till och från.

Mer om författaren och hans verk går att läsa på Ersatz förlags hemsida.

Frida har gjort pepparkaksdeg som nu ligger i kylskåpet, i morgon blir det massa söta pepparkaksfigurer, om degen räcker vill säga. Dan och Frida (och kanske jag också) går och norpar ur byttan och tycker det är så gott.

Nu när solen knappt behagar visa sig alls och det är mörkt nästan dygnet runt är det så skönt att tänka på att det snart är advent. Då känns allt mycket ljusare och mer ombonat. Hela december har jag jul i huvudet och kan pyssla och planera och jag har verkligen någonting att se fram emot. För mig brukar det kännas tyngre i februari-mars, då sommaren hägrar någonstans där framme men ännu inte är inom räckhåll. Olidligt!

Frida kom hem med julkalendern från ICA häromdagen. Det är helt klart den bästa julkalender som finns. (Förutom julkalendern jag fick av Frida förra året förstås.) Den är så dålig så att den är bra! Verserna i varje lucka rimmar sådär halvdåligt och ibland förstår man inte ens innebörden av texten. Om man vill ha ett gapskratt eller åtminstone ett fniss varje dag under hela advent är den här kalendern oslagbar. Gå och hämta den på närmsta ICA-butik!

Vedlåren är fylld för ett tag framöver och jag återgår till mina studier.

Pannakaka är så gott. Man slänger ihop 5 dl mjöl, 12 dl mjölk, 6 ägg och lite salt och socker. Sen är det bara att grädda och servera med vispad grädde och sylt eller gelé. Idag har jag prövat att ha rosenmarmelad på pannkakorna, det fick godkänt. Det enda dåliga med att göra pannkakor är att precis när man fått in snitsen och lyckas vända dom och hantera stekspaden efter konstens alla regler är smeten slut. Men om man gör efter receptet ovan har man ganska många försök på dig innan smeten börjar sina. Vill du göra kolbullar, släng i lite fintärnat fläskkött. Tumregeln är en het pannkakslagg och mycket smör.

Här är början till inglasningen av mammas veranda, som pappa håller på med. Det fattas ännu fönster på två sidor men det har ju potential att bli fint, eller hur! Nu har hon satt upp en adventsljusstake där i stället. Det kanske börjar bli dags att plocka fram resten av julpyntet också? Jag har svårt att hålla mig.

Nu på förmiddagen behagade solen visa sig – för första gången på hela månaden känns det som. Jag tog tillfället i akt och gick på promenad.

Maria och Jesusbarnet vaktar i örtagården.
Det såg kallt ut om deras små fötter.

Jesusbarnt har fått lite längre hår av Fader Frost.

Den här vyn är en av de finaste jag vet. När man kommer över backkrönet och ser detta känns det alltid som att man kommit hem. Här har man fått se mången vacker solnedgång. Molnen, med små krokar i slutet, förebådar om nederbörd, ikväll eller i morgon. Man kan ju alltid hoppas på snö, men det är nog inte särskilt troligt. Nu är det en minusgrad och när det blir molnigt blir det ju alltid några grader varmare.

Här vill jag alltid bo.

När jag kom hem blev det te och fil med flingor, toppat med Emmelis jättegoda nypon- och äppelgelé.

Sista året i gymnasiet gjorde jag ett familjeporträtt i form av en bok om min familj innehållande korta texter och fotografier. Jag tyckte arbetet var roligt och framförallt lärorikt. Under de närmaste månaderna kommer jag att lägga upp valda delar på bloggen.

Sundsvall den 12 Mars 2003

Ett visst intresse för släkten har alltid funnits i min familj. Mamma, som släktforskar, har i vissa led kunnat spåra våra anfäder så långt tillbaka som till 1400-talet. Baptistpionjärer och konstnärer, åkare och fabriksarbetare, en stor skara särskilda människor, alla med sin egen historia. De allra flesta har varit bönder, det var ju så man levde förr; man brukade jorden.
Ju mer jag lär mig är det klart att jag alltmer börjar känna en viss stolthet över dessa människor. Men då glömskan som bekant är vår värsta fiende, känns det angeläget att försöka göra någonting som hjälper mig att minnas.
Dessa sidor är för mig inte bara ett projektarbete inom skolans ramar, det är en början till något större. Medan det fortfarande finns någon som minns, vill jag samla in och sammanställa gamla och nya händelser och ihågkomster.
Under detta arbete har jag tagit fasta på min egen närmaste familj, främst mamma och pappa samt mor- och farföräldrar. Detta är vad jag stolt kan presentera. Bildtexter och en del annat har jag skrivit själv. Mormor, mamma och pappa har skrivit egna texter, allt undertecknat av respektive författare.

Linnéa Hådén

Mormor Gunvor, född Söderberg, och morfar Thage Hådén

Farmor Mildred och farfar Ivar Svensson

Mamma Ulrika Hådén och pappa Kjell Svensson

Idag har jag på mig:
Öronlappsmössa från Mini Rodini
Skjorta från Beyond Retro
Jeans i ekologisk bomull från Lager 157
Tröjan kommer från klädhögen på Konstfack.

Mysigt och stylish! Äh.. det låter töntigt,
återgår till att spela Final Fantasy 12 nu!

Point Detaljsömnad av mig!

Såhär ser kryddhyllan i köket ut. Det mesta kommer från Ikea, vilket är ganska svårt att komma ifrån. Ikea har så himla bra grundlösningar när det gäller planering. Att det sedan ser likadant ut hemma hos miljontals människor får man väl liksom finna sig i. Snapsglasen och ljuslykta har jag köpt på Nordljus och kaffeskylten kommer från Vackra Hem. Båda är affärer där man kan vandra runt i timmar, även fast den ena inte är särskilt stor. De små blå kryddburkarna har jag hittat på Fyndlagret i Sundsvall, där kan man hitta skatter! Man måste bara ge sig tid att gå igonom hela sortimentet både en och två gånger. Men det är ju halva nöjet, ja kanske mer!